Ramona Fransson berättar att skrivandet av den senaste boken blev som en sorts terapi.
Skrivandet blev en
jobbig men nyttig terapi
TJÖRN: En regnig och blåsig eftermiddag träffar jag Ramona Fransson och min första fråga är:
Hur kommer det sig att du efter tre framgångsrika kriminalromaner skrivit en helt annan sorts bok?
Svaret kommer direkt: Anledningen äratt det finns en sajt som heter "Familjeliv".
Där kan man läsa allt som rör barn och familj och hem och man kan gå in med egna inlägg.
Jag fick veta att man där pratade om mina deckare och var intresserade av att veta när nästa bok kommer.
I samtalen kom upp att jag på 90-talet skrivit ner vad som hände när jag sökte för min barnlöshet. Jag blev mycket uppmuntrad av läsare att göra om mina anteckningar till en bok. Det började jag göra, fast det var en psykiskt jobbig period när jag omarbetade mitt manus och förde över det till datorn. Det har varit en påfrestande men nyttig resa i mitt liv.
Ramona berättar att skrivandet av sin egen historia blev som en sorts terapi, men det var inte lätt att gå igenom allt en gång till.
Terapi är jobbigt och inte som en klapp på axeln. Men det var nyttigt för mig att få bearbetat mitt trauma. Men om någon enda människa som har samma problem kan må bättre av min bok, så är jag nöjd, tillägger Ramona.
I samband med skrivandet av boken har Ramona haft förnyad kontakt med Lars Nilsson, läkare, docent, överläkare på Kvinnokliniken på Sahlgrenska och som hjälpt Ramona under flera år. Han har besvarat de frågor i boken som är aktuella för barnlösa par.
Vidare berättar Ramona att hon är i full gång med nästa deckare som beräknas komma ut om ett år. Där utspelar sig handlingen i Skärhamn och om ett mord i badgästmiljö.
Margareta Andersson
Bokrecension
Älskling, vi blir
inte med barn
Det är sin egen historia som Ramona berättar och hon lämnar ut sig själv intill hjärteroten.
Tankar, känslor, kärlek,svek, allt hon har velat göra, alla önskningar hon haft inför livet,alla besvikelser, tillkortakommanden.
Att läsa vissa av bokens kapitel ger en bild av en kvinna som nästan maniskt är besatt av tanken på barn.
Analys av spermier,fylla i diagram,söka många olika läkare, operationer,älska på speciella tider,ägglossning,oändliga telefonsamtal för att få tag på läkaren. Så utvecklade sig livet och Ramona blev allt mer fixerat vid tanken på barn.
Jag var så fast i mitt bli- med-barn-tänkande, att en fånge bakom meterhöga murar var friare än jag, säger Ramona i boken.
Relationer
Vid sidan om barntraumat finns en sidoberättelse om hennes allra bästa väninna. Ett äktenskap med barn och man vars fasad rämnade när det kom fram att mannen misshandlade väninnan, som dock lyckades med att lämna mannen och skapa sig ett eget liv.
Boken innehåller mycket om relationer, varför boken kan läsas som en kärleksroman med både glöd och hetta. Hur livet vände och tog en annan riktning efter 15 år av barnfixering skall inte avslöjas här, men det skedde en förändring i hennes liv.
Det är en stark och berörande bok som är svår att lägga från sig när man börjat läsa.
En av orsakerna till detta är att det är en sann historia vilket ger en djupare dimension till händelserna som utspelas.
Margareta Andersson